Wilma är hos sin pappa denna vecka så därav den jobbiga rubriken på detta inlägg. Igår va jag verkligen nere för hatar söndagen då hon far till sin pappa. Känslan när man hör hur ljudet i lägenheten är helt stilla och känslan av ensamheten är ett straff. Tur jag igår iaf hade Pia hör och vi spelade lite kort och pratade massa skit. Jag ska försöka hålla mig sysselsatt ordentligt nu i veckan så den går riktigt fort och jag får tillbaka min Wilma
Wilma i en kappa som jag hade när jag va liten, även wilmas mormor tror jag haft den