Lina "Life as I live it"

Den 16 februari va det exakt 10 år sedan jag va med i bilolyckan som förändrade livet totalt. Jag har sedan den dagen inte jobbat en dag sen dess :-( har provat arbetsträna lite men det är allt. Smärtan har med åren blivit mer och mer och blivit som en ond cirkel där det började med nacken men nu nacken, hela ryggen, konstant huvudvärk ja en massa saker helt enkelt. Jag har ju till stor del lärt mig leva med detta och min vardag funkar bra. Men när Wilma föddes så fick man börja tänka om igen för jag fick mer ont, lite sömn och bära på en bebis. Men det är ju så klart värt det. Jag låter inte skadan hindra mig från att göra det jag gillar att göra. Skulle jag låta skadan styra mig så känner jag att jag inte lever. Får inte jag göra det jag älskar som alla andra bara för att jag är sjuk?
Idag är det aktuellt med arbetsträning igen och jag hoppas jag får börja snart för jag vill börja "leva" och få ett jobb. Är väldigt less på att bara gå hemma, men tyr man nu skaffat sig en hobby. Under åren som vart så har det både vart upp och nergångar så klart. En period va jag otroligt deprimerad men tog mig ur det och bestämde att nä nu ska jag ta kontroll över min skada. Sen den dagen har jag levt ett mycket bättre liv och ca 2 månader efter det så träffade jag Fredrik och mitt liv sen dess har bara vart helt underbart. Jag har verkligen levt och tagit dagarna som dom kommit.
Idag älskar jag mitt liv och finns inte mycket jag skulle vilja ändra på förutom så klart ett jobb ;)